Det har varit lite dåligt med uppdateringar här på min sida, men nu så! Vilken fantastisk sommar vi har haft! Sol, värme bad och så lite vanligt svenskt, varannandags-sommarväder men all in all, fantastiskt! Eftersom det här var vår första sommar på Vätö ville vi utnyttja vår lilla täppa till max! Vi gjorde som jag inbillar mig att man gjorde ”förr i tiden”, vi flyttade ut till landet över sommaren. Eller, eftersom vi vuxna inte har lika långt sommarlov som barnen så flyttade barnen ut över sommaren och så kom vi andra och gick utifrån hur våra semestrar låg.

På sommarlovet ska man bada. Vi visste ju att det fanns en badplats vid havet men som en extrabonus hittade vi en pytteliten insjö alldeles i närheten med badbrygga och liten sandstrand. Pefekt! Det var tillräckligt varmt i vattnet för att till och med undertecknad skulle våga doppa sin lekamen i år (och det tillhör inte vanligheterna). David har tränat på att simma och kan nu simma till flytbryggan och tillbaka. Jakob är inte lika pigg på att bada, han brås väl på mor sin, men jag har hört att han har doppat huvudet en gång!

Vi har inte bara badat, vi har jobbat lite också. Väggen som skulle byggas är byggd så nu har vi två sovrum i stället för ett. Det blev jättefint! Henning har fixat med taket som nu ska stå pall för kommande höststormar och regn. Bra gjort!

Men nu är sommarlovet till ända. David började i tvåan idag och på måndag börjar Jakob sitt sista år på förskolan. Tänk att vi har så stora barn!

Och själv ska man tillbaka till Kassan. Det ska bli riktigt kul, faktiskt! Men som tur är så är det inte ett helt år kvar tills nästa semester för i början av oktober bär det av till Thailand!!

Det finns hopp! Hopp om livet! Nu är äntligen snön borta, gatorna är sopade, solens strålar värmer faktiskt. Det är vår helt enkelt! Helt ärligt så började jag nästan misströsta. Skulle vintern aldrig släppa sitt grepp om Sverige? Men nu är det dags att lägga detta långa, mörka, kalla, hemska bakom sig och blicka framåt! Framåt mot första våren på Vätö. Tänk att få sitta lutad mot en husvägg i lä, i solen och äta våfflor och lyssna till fågelkvitter. Längtar! Det ska bli spännande att se vad som kommer upp i min lilla rabatt, om något kommer överhuvudtaget. Men vi ska jobba lite därute också. En vägg ska sättas upp och så lite tapeter och möbler sen så är saken biff!

Ett annat vårtecken är att fotbollssäsongen har börjat. Jag har blivit soccer mom! David spelade sin första match i helgen. Mariebergsgrabbarna spöade Karlberg så det stog härliga till! Heja! Hoppas verkligen att David fortsätter att gilla fotboll för det var verkligen roligt att stå där vid sidlinjen och heja! Men annars älskar Jakob bollar och han vill också spela fotboll!

Men alltså...räcker det inte nu? Jag menar förstås vintern, snön, kylan...Sedan mitten på december när snön kom så har jag, ganska sturskt, sagt att jag inte har något emot att det är kallt, det är faktiskt riktigt skönt, bara man klär på sig ordentligt. Och jag tyckte faktiskt att det var ganska friskt och skönt...ett tag...Nu räcker det!! Min snö- och kylkvot är fylld, sedan länge. Jag är trött på att inte kunna ta mig fram ordentligt, på att balansera på istäckta trottoarer. Följer dagens väderleksrapporter med bestörtning. Det kommer mera. Mera snö, mera kyla...och inte så lite heller, verkar det som. Jag tror inte ens att barnen tycker att det är så värst kul längre. De är trötta på täckisar, overaller, vantar, fleecetröjor och allt annat som man måste tvinga på dem varenda morgon. Jag vill att det ska vara vår och att gruset på trottoaren ska damma och att solen ska värma och fåglarna kvittra. Finns det hopp om livet?

Funderade lite över det här med leksaker när jag satt och lappade ihop Davids superhjältecape som jag har "sytt" (klippt och fållat) av gamla stuvar som jag har liggande under sängen. Den kan användas både när man är polis och superhjälte. Han har till och med tagit den med sig till dagis på leksaksdagen. Fick sy en till Jakob också härom året. En väldigt uppskattad leksak helt enkelt och nu hade den gått sönder efter vilda lekar så jag fick dyrt och heligt lova att jag skulle sy ihop den ikväll. Det var då jag började fundera...på hur mycket leksaker vi har här hemma och hur lite det leks med dessa leksaker som vi och andra lagt ner en himla massa pengar på. Det känns nästan som vi lever i den där Skanska-reklamen, ni vet? När det ligger ett par med en nyfödd bebis i sängen och sen ser man hur lägenheten bara svämmar över av leksaker... det till och med kommer leksaker ur toan. Just så känns det... Jag kan faktiskt säga att vi, föräldrarna, inte köper särskilt mycket grejer till barnen...Sakerna smyger sig liksom in i hemmet i alla fall, på något mystiskt sätt. Mc Donald's-leksaker är ju ett gissel...Sluta äta på McD, då kanske vän av ordning skulle utbrista...Jo, det skulle man kunna göra, men det är ju så lätt och det går ju så fort när man är på språng eller på väg hem från landet på söndagkvällen, hungrig och dan och när man väl är där så är det svårt att säga nej till ett Happy Meal, faktiskt. Och sen ligger det Alvin&Gänget-ekorrar överallt...

Vad leker de med, egentligen? Just nu är det Lego City, Brio-tågbanan, hockey-spel och lite X-box. Sen ritar de och klipper vad en oinvigd närmast skulle beskriva som konfetti. Och så superhjältecaperna, förstås. Resten bara ligger i backar och korgar och lite överallt. Någonstans inser jag ju behovet av att rensa, plocka undan, kasta och ge bort. Fast jag vet hur jag blir när jag börjar plocka bland de där grejerna; "den här lekte han faktiskt med förra månaden" , "den här skulle han ju leka med om han bara såg den" osv osv.

Och vad vill jag då med dessa rader? Vet inte riktigt... Mest tyckte jag nog att det var kul att de gillar det som jag har sytt mer än det som har kostat en massa pengar och sen om någon ville komma hit och hjälpa till att rensa leksaker, så vore det jätteschysst :-)

Jullovet lider mot sitt slut. Jag har i och för sig redan smygstartat med ett par dagar på jobbet. Vi har haft ett lugnt och skönt lov med mycket tv-spelande, hockey-spelande, pulkaåkande och så har vi åkt lite skridskor också. Henning fick grillor i julklapp och de behövde ju provas. Det gick riktigt bra, tyckte jag! Ny bil har vi hunnit med att skaffa också. Det blev en Saab kombi...Känns lite nervöst och köra en så stor bil! För er som har missat det (kan inte vara många eftersom jag berättat det för alla, kända och okända) så har jag tagit körkort!! Den 27 november är en dag som borde utses till nationell helgdag. Jag har ju hållit på och kämpat med körningen sedan jag var 19 av och till, mest av får jag väl erkänna så känlsan efter det lyckade körprovet var mest en obeskrivlig lättnad! Nu behöver jag inte traska iväg till körskolan klockan sju på morgonen något mera och jag slipper alla näsvisa frågor om jag inte  borde ta körkort snart! Lyckan håller i sig så här dryga månaden efter min bedrift och jag är fortfarande omåttligt stolt när jag har lyckats åka själv till något nytt ställe och dessutom lyckats parkera.

I morgon blir det en kort sväng upp till Vätö för att se hur den lilla stugan klarar sig i den bistra kylan!