Jag kommer här berätta något ibland, tror det blir naturligt med aktuella upplevelser som också ofta får mig att tänka på hur det var en gång. Vi får se hur det utvecklar sig. Nu för tiden behöver jag inte formulera några seriösa verksamhetsplaner. Kan vara mer öppen för vardagen och förhoppningsvis också för det okända.

2010-05-31 Trädgårdstider

Häromkvällen såg Lasse och jag en mycket vacker trädgård skyddad från vind och med mycket gynnsam jordmån. Den hade olika rum och sammanhållande växtsorter. Inte alls så plottrig som den lätt blir i glädje över alla växter som finns. En grop jag lätt själv faller i! Något som nuvarande ägare till den underbara trädgården kunde tacka föregående ägare för var återkommande lökväxter. Just nu blommade de gamla tulpanerna som blev alltfler år från år. Oerhört vackra i rött och vitt, även strimmiga.

I Haga i Roslagen som Henning och Elin växte upp med och Hans-Göran nu äger dök det också upp gamla tulpaner oerhört vackra men inte alls i den omfattningen. Där fanns vackra enkla gula dagliljor – inte de sorter som plantskolorna har idag utan de mer ursprungliga. Vackra vita pioner med röda stänk tronade vid hallonen . Humlen hade kastat sig upp för störar men var nu lite mer lågmäld. Akvileja – en blåvit sort fanns här och där tillsammans med mynta och körvel med sina vita blommor vars rötter doftade lakrits. Den var svår att hålla efter.

För mig är trädgård något som knyter ihop det gamla med det nya. Jag minns också mycket starkt trädgården i Häverödal där jag bodde de flesta av mina barndomsår tillsammans med mina föräldrar, syster och farmor Anna. Farmor odlade bland annat violer – en viss blå sort, inte lila. Borstnejlikor sådde sig också och återkom varje år. Där fanns stora bestånd av pioner. De minns jag inte lika starkt men de orangeröda vallmona med svart prick var underbara. Deras tunna kronblad gick lätt att pressa i en bok.

Mina föräldrar var inte lika intresserade av trädgård som farmor – som jag uppfattade det i alla fall. De hade ju också mycket att göra då de var mycket ambitiösa i sina arbeten. Mamma och pappa , ville också att farmor skulle minska ner på sina trädgårdsansträngningar eftersom farmors astma blev värre när hon kröp på knä bland växterna . Hon höll på iallafall! En envishet som jag hoppas har gått i arv.

Vår gamla Rosenhagtorn som stod vid infarten höggs ner en dag. Farmor blev mycket arg. Det är antagligen den första starka känsloyttring som jag minns. Jag förstår henne! Det gjorde jag redan då i början på 1950-talet. Min farmor Anna Lundin född 1885 stred för det växande! Hon gjorde inte skillnad på folk och folk som man sa och hon stred också för kärleken! Om det ska jag berätta en annan gång.

Äldre datum

Hej!

Här är min egen lilla flik! Flickan från landet det är jag - så känns det - fast jag har bott i storstaden hela mitt vuxna liv. Socialarbetare blev jag och längtade sedan till planering och ledning. Så blev jag socialchef och sen stadsdelsdirektör i Stockholms stad med allt vad det innebar med jobbets dominans över livet som helhet. Mor och farmor blev jag också. Fantastiskt!

Hela livet har jag även drömt om att kunna ägna mig åt måleri. Det har nog närmast varit ett svärmeri utan kunskap om vad det skulle betyda i form av hårt arbete och försakelse av annat.

Nu har jag efter många yrkesverksamma år slutat mitt arbete och jag har chans att förverkliga mina drömmar och dessutom göra något meningsfullt.

Jag känner mig både glad och villrådig! Förhoppningsvis ska du här kunna följa fortsättningen. Vad gör hon? Blir det något måleri? Kan vardagen och de små sammanhangen bli meningsfulla? Själv funderar jag också över om jag kan göra något som skulle kunna finnas kvar. Ordna något för framtiden. Många äldre som får tid börjar intressera sig mer för sin bakgrund och släkt.

Det gäller också mig. Jag planerar att längre fram sammanställa och sammanfatta den släktforskning som finns om släkterna Edenius (mammas) och Lundin (pappas).

/Elisabeth